Under 2018 kommer många fondsparare erbjudas en ny bekantskap, robot-rådgivaren. Flera av de stora etablerade aktörerna har redan inlett marknadsföringen av digital rådgivning och nya bolag tillkommer i rask takt med syftet att försöka ta marknadsandelar inom detta nya segment.
Digital rådgivning är något som välkomnas av såväl Finansinspektionen, FI, som av Sveriges Konsumenter med motiveringen att en helt objektiv bedömning av kunden och dennes preferenser skulle ge bättre och, inte minst, billigare råd. Robotrådgivningens intrång har nämligen koppling till det nya regelverket, MIFID II, som ställer krav på transparens bl.a. när det gäller kostnader, vilket gör det svårare för fondmäklare att leva på provisioner eller så kallade kick-backs då färre sparare antas acceptera den faktiska prislappen när den blir tydlig.
Även om en robotrådgivare är mera lättillgänglig och billigare skaver dock tanken mig att detta är ytterligare ett sätt att vilseleda fondspararen. För att kunna ge råd kommer vi nämligen inte ifrån att det krävs någon form av interaktion mellan rådgivaren och fondspararen. Det personliga mötet ersätts med ett digitalt formulär i vilket fondspararen förväntas svara sanningsenligt på de frågor som ställs. Redan här uppstår första problemet. Jag hävdar nämligen att många sparare behöver en mänsklig motpart som kan läsa känslor och uttryck. Av egna erfarenheter vet jag att enkla frågor som behandlar riskpreferenser eller tidshorisont inte alltid är tillräckligt för att erhålla ett relevant eller precist svar från spararen.
Nåväl, låt oss ändå tänka oss att vi erhållit relevanta och sanningsenliga svar från spararen. Robotrådgivaren gör nu kalkyler, invecklade eller basala beroende på aktör, och presenterar en fondportfölj för kunden, i många fall till övervägande del bestående av indexnära och billiga produkter. Det kommer dock sannolikt ofta bli indexprodukter eftersom det är svårt för en robot, även med de mest invecklade algoritmer, att utvärdera aktiva förvaltare och de avvikelser dessa produkter har gentemot ett index. Spararen erbjuds alltså en fondportfölj bestående av indexprodukter och kommer därmed erhålla en avkastning som aldrig slår vedertagna jämförelseindex (eftersom även indexprodukter kostar att förvalta).
Det robotrådgivaren missar är de möjligheter som finns i enskilda bolag, i synnerhet om bolaget är mindre och inte ingår i något index. Roboten kommer också ha svårigheter att parera snabba marknadsförändringar eller vara tillräckligt flexibel för att parera plötsliga kriser som en fysisk förvaltare, genom sunt förnuft, har större möjligheter att förutspå. En aktiv förvaltare har helt andra möjligheter, såväl att finna köpvärda bolag i ett tidigt skede som att kunna agera snabbt för att hantera förändringar på marknaden.
Jag väntar med intresse på de första utvärderingarna av robotrådgivarna. Tyvärr tror jag robotarna kommer göra många sparare besvikna, jag låter mig i alla fall inte förföras.
